Måndag..

Jag funderade lite idag när jag var på gymmet.
Varför har folk så svårt att le?

Jag menar om jag är på gymmet minst sex dagar i vecka och möter nästan varje gång samma personer som också är där samma dagar samma tider (ge och ta lite).
Varför är det så svårt att le lite hälsa och gå vidare.
Jag fattar att dom inte är där föra att vara sociala, fy fan jag får panik om någon (för det händer ibland) ska börja prata med mig.
Jag är där för att träna och och jag tränar inte om jag småpratar det är min inställning.
Men däremot växla en nick eller ett hej som ett igenkännande i att
-Nu är vi här igen och ska svettas skiten ur oss- typ, eller bara
-Å, vi har setts förr, 180 gånger, det är ok att nicka-

Jag vet inte, folk ser helt förskräckta ut när jag flinar upp mig och säger Hej.
Ja precis så säger jag Hej! Med stor bokstav.

Jag tycker en massa saker om folk på gymmet, tex. tycker jag att det är jätte konstigt att man går dit och pratar i telefonen undertiden som man går på löpbandet eller crosstrainern eller för den delen maskinerna som ska få dina muskler att bli starkare???
Allt går ju sååå långsamt så det inte är värt det.
Det är inte min sak, men jäkligt märkligt är det.
Varför i hela friden bemödar man sig liksom med att gå dit?

Jaja, om ni nu undrar hur det går med vikten (vägningsmåndag idag :)
så kan jag tala om att det går åt helvete!
Nä, men jag har stått blixtstill den här veckan. Inte ett gram upp och inte ett gram ner.
Jag har dock fått mens, så jag är nöjd att jag stått still.
Jag har totalt blivit av med 10 cm runt min mage så jag provade ett par byxor i en storlek mindre idag och hurra dom gled på utan problem :)
Jag kan nu titulera mig en 42:a på g att bli mindre :D

//Sol på Er