Jo, jag kan kalla mig idiot....
För er som kommer i håg så skrev jag ett inlägg för en tid sedan om min arbetssituation..
Och valet jag stod inför att lite liksom hoppa på och utvidga mitt företag...
Jag gjorde det....
Hoppade på tåget liksom...
Jag arbetar nu mera, 50 timmar i vecka, och då räknar jag bara tiden jag faktiskt är på jobbet.. Sen tillkommer alla telefonsamtal och allt hemarbete...
Vad jag inte räknar in är allt hemarbete, alltså ni vet det där som aaaaaldrig tar slut, tvätt, disk osv.
Sen var det ju det här.....
Jag har fyra barn....
Före helgen fick jag ett sms från min dotter...
"Nä okej, Men bra. Då vet vi. 95 % av din tid går till ditt jävla jobb. Och Richard är likadan. Inte konstigt att era barn är helt fucked up"
Jag måste bara få göra några klargöranden här.
1) Detta var ett av Mathildas och mina större bråk och vi smsade fram och tillbaka.
2) Behovet av att tala om att mina barn inte är helt fucked up, som hon så målande beskriver det är för mig stort eftersom dom faktiskt inte är mer fucked up än andra barn jag känner :)
3) Richard är tillika Kärleken, vilket ni säkert förstod :)
Alltså frågan är nu....
Har jag gjort fel...?????????
Det är sjukt just nu, vet inte riktigt jag får det att fungera men på något sätt får jag ihop det varje vecka.
Jag kan inte riktigt avgöra hur illa det är för barnen, på riktigt alltså....
Den egentliga skillnaden för de tre yngsta är bara att jag är borta när dom vaknar.
Men det är klart, jag är ju tröttare och helt klart har jag ett stort fokus på mitt arbete...
Men även där måste jag säga att jag gör en kraft ansträngning när det är helg (om jag inte jobbar:) och försöka släppa allt som har med jobbet att göra.
Jag vet ju att den äldsta dottern är den stora experten på att sätta in stöten där hon vet att den tar som bäst, mmm möjligt att hon fått det från sin mor, och frågan är ju då på hur stort allvar jag ska ta hennes ord???
Men det svider, det svider och skaver och trilskas, dom där orden som hon skrev.
Påpekas bör också i allt detta, att jag faktiskt älskar det, mitt arbete, jag är ledsen på fredagen när jag inte ska få komma hit på två dagar, likväl som jag på söndagen önskar att jag kunde få vara ledig en dag till.
Jag tycker mig ändå känna att det är en relativt sund inställning?
Jag hann inte på bloggträff i fredags, och det är jag jätte ledsen för, men jag tror att ni kommer träffas igen och då kanske som genom ett mirakel jag hinner få till det....
Framför allt skriver jag som sonen,
Filåt, för att jag inte hörde av mig och tackade nej.
Det var oartigt och är det något som ger mig en bock i kanten så är det oartighet.
Så extra filåt till Malla (åMajsan)som bjöd in mig.
Lovar att bättra mig.
//Sol
9 kommentarer:
Usch vilken jobbig situation. man vill ju liksom räcka till åt alla överallt hela tiden. fÖrhoppningsvis lugnar det ned sig snart och då kanske du kan få lite ordining på situationen...
Hoppas du/ni hinner njuta nåt av decembermånaden
O kära vännen!!
Det går inte säga om du valde fel eller inte.
Självklart är att du har extra mycket nu i början också.
Det lugnar förhoppningsvis ner sig och då får du mer tid på dygnet som inte hör till jobbet.
Allt som måste göras hemma är inte bara ditt ansvar!
Även de små kan hjälpa till. De brukar tycka det är roligt. Linn älskar att gå med dammtrasan, och fin blir det faktiskt också!
Stora tjejen har en tuff ålder och hon kommer också lugna ner sig.
Jag var überjävlig med min mamma i samma ålder...
Kärestan får väl dra ett lite större lass hemma nu då, men det får han väl ta... hade det varit tvärtom hade du fått dra ett än större lass! Glöm inte det!
Det är kvinnans "lott" i livet att ta på sig för mycket och du får inte känna att du gör fel nu när du valde att göra det du ville!
Du ska heller aldrig känna någon skuld över att du valt detta.
Låt det gå ett tag, och känner du sen att det inte funkar, ta ställning till det då!
Men det måste vara DU som tar den ställningen!!!
Kram på dig vännen!!!
å usch så jobbigt. jag fick alldeles ont i magen ju mer jag läste. sicken rävsax. men, kan inte Rickard försöka ställa upp och backa lite på sitt jobb nu i ingångsskedet? då kan han göra en del av hemjobbet (mer än hälften menar jag då som jag hoppas han gör ändå). och du. har inte du ganska stora barn? också. de borde kunna "hjälpa till" hemma dom med tycker jag?
tänker på dig jättemycket Petra!
Petragumman!
Det är så´nt som händer! Ingen fara! Släpp det.. Du är med nästa gång!
Klart att det är mycket för dig, nytt med allting ju! Hoppas du får/tar dig tiden och reflekterar över vad du vill, kan och orkar! Då kommer det bli bra till slut!
Pok
Mallavetprecisbralla
Visst var du saknad i fredags men det är sånt osm händer. Vi alla är ju starka tjejer med tusen järn i elden så vi vet att man ibland måste prioritera och ta tuffa beslut.
Jag tror att man som mamma alltid känner ett uns av dåligt samvete att barnen inte får tillräckligt med tid oavsett hur mycket eller lite vi arbetar.
Jag känner inte dig men av det jag läst och det lilla jag sett av dig så är du en positiv vägledare för dina barn. Du arbetar och sliter för att dina barn och familjen ska få det bra. Du är omtänksam mot dina vänner och tar hand om nära och kära.
Att barnen ibland sätter sig på tvären och tycker att allt man som förälder gör är fel hör liksom till ibland, speciellt i vissa åldrar.
Finns det någon som kan avslasta dig på något sätt? Sortera papper, ringa samtal eller något annat relativt enkelt kontorsarbete så att du inte behöver ha så lång arbetsvecka? Kanske dottern skulle kunna hjälpa dig mot en ersättning...pengar brukar de ju gilla och ha ett omättligt behov av.
Men jag känner igen mig i dig på så sätt att jag också älskar mitt jobb och skulle kunna arbeta hur mycket som helst. Men jag älskar också att vara med min familj och skulle vilja ha längre helger.
Hoppas vi ses snart!
P.S. Dina julkort är jättefina!! Vart har du köpt blommorna och bladen?
Nja avvakta du lite det kan vara dottern som vill trycka till dig lite med döttrars syn på sina rättigheter:-)
Men om du kan och har råd..skaffa hemhjälp åtminstone någon som fixar städningen.
Jag förmodar att det i ett inledningsskede blir mycket extra arbete men att det efter ett tag planar ut lite..
Så jag vill inte säga om du har gjort rätt eller fel.. det har gått alldeles för kort tid för det..
Kram på sig sis!
hörru du du vi hajar ;) och vi sa det ,men det var himla tråkigt du inte var där! barasaattduvet, för vi sakna dig,men det finns flera ggr , nästa gång kommer vi till dig stryker diskar städar ja rubbet ;) det vore nått va *kram* lyssna inte på din dotter !!
Men shysst mamma, ofta jag menade de jag bara bara fedt arg :( Du vet att jag har sagt att jag tycker du ska satsa på ditt jobb och att jag ställer upp så mycket som du behöver. Jag vet att det inte var rättvist att skriva så, men jag bad om ursäkt och sa att jag inte menade det. Som sagt jag jag jävligt förbannad. Tycker inte du behöver hänga ut mig i din blogg såhär.:(
till käraste men arga dottern!
jag måste försvara Petra: glöm inte att din mamma också är människa. man gör saker i hast, ibland blir det bra, ibland kanske inte. men du behöver apselut inte känna dig uthängd. du var arg. din mamma också (eller kanske mest lessen). hoppas ni kan kramas och inse att ni kan hjälpa varann. i gott och ont är mamma det bästa som finns. och döttrar det bästaste en mamma kan ha! bara så du vet.
[hoppas du inte tar illa upp Petra, jag känner ju inte ens dig "på riktigt", men jag blev så blötögd för er]
Skicka en kommentar