Orkar knappt tala om det.....(Låååångt inlägg)

Jag har idag varit en sådan där mamma som jag önskar att jag vore jämt :)

Eller rättare sagt tanken var att jag skulle vara en sådan.....

Jag tror att jag nämnt det förut att i den här familjen är det Kärleken som står för större delen av aktiviteter när det gäller barnen..... Eller aktiviteter överhuvudtaget....

Jag gillar inte så mycket att vara ute i naturen, och jag får lite panik av att tänka Skansen, eller badhuset...

Så, Kärlekens hummande till trots, brukar jag komma på en hel del undanflykter....

Ni vet, klädkammare som behöver städas eller storkok till hela veckan grejen...
Huvudvärk är också ett giltigt argument.... I alla fall i dessa sammanhang om inga andra :D.


Men nu skulle det aktivitetas...
Jag bestämmer mig helt sonika för att ta alla mina barn till Junibacken......................


Hur i h-vete kunde jag vara sååå dum...

Men när jag väl sagt något så är det ju hugget i sten...

Nr 1
Jag är sjuk

Nr2
Gustav vaknade klockan 6.00

Nr 3
Hur kunde jag glömma den där lilla detaljen att ungarna skiter i vad jag säger och bara lyssnar på sin far

Nr 4
Mathilda är som ett dåligt samvete, för när jag sagt en sak och sen kanske låtsas att jag glömt det och låter barnen göra precis tvärt om mot vad jag sagt....
Ja då står hon där med moral fingret i luften och säger
"Men mamma, dom kommer ju aldrig att göra som du säger om du inte är konsekvent"

Konsekvent in my ass, tänker jag...
I krig och kärlek är allt tillåtet och det här är krig!!!!


Ja dagens pedagogiska mamma program slutade med att jag fick:

Släpa min tvååring ut ifrån Junibacken i bara kallingarna, för efter det att han gjort nummer två i byxorna vägrade att sätta på sig medhavda extrakläder....

Treåringen lyckas i och för sig med konststycket att vara glad (trots att även hon varit vaken sen 6.10 och inte sovit middag) detta kan ju bero på att hon någonstans mutades med en påse chips och sen vägrade släppa den.... Ungen höll maniskt i denna påse och alla vet ju hur fummligt det kan bli när man är tre.
Så på Djugårdsfärjan dekorerades helt sonika golvet med chips....

Sjuåringen, ja han fanns där och som vanligt krävde han sitt utrymme bland sina inte alltid älskade syskon....
Han kan verkligen få en att framstå som den mest opedagogiska föräldern som finns......

Sjuttonåringen ja hon gjorde sina tappra försök att styra upp, men hon blir efter en stund lite liten själv när sjuåringen retats en stund.... Hon liksom blir sju själv :)

Så när jag äntligen kommer in genom min dörr och kan sätta mig ner, så inser jag, Detta kommer inte hända igen på braaaa länge..........

Bara så att ni vet :D

Hoppla Hej