tisdag 23 september 2008

Ett barn friskt, ett sjukt, och ett mitt i mellan

Jaha, så frisknade yngsta sonen till och då, som ett brev på posten, vaknar Wilma med 39,5 i feber...
Vet att det var väntat... men man håller tummarna lika hårt varje gång för att dom andra ska klara sig...Fattar inte varför eftersom det aldrig hjälper;)

Ja ja det var ju min tur att jobba idag, även om jag hade kunnat vara hemma en dag till :),
så nu ska jag väl försöka göra det...

Ses sen ;)

Tjingas Ling

9 kommentarer:

Anonym sa...

Äsch då! Men inte så mkt att göra åt. Sjuka barn måste få vara sjuka!
Hoppas hon kryar på sig snabbt!

Malin sa...

Är det inte lagen om alltings jävlighet som råder?

Monica sa...

tyvärtr er det den tiden ;o
synd du inte fik vara hemma eller bra kanske så det inte blev mera hopping?

Anonym sa...

Stackare!! Jag tänkte sist Mini var sjuk att nu väntar jag bara på nästa, men...inget!!?? Det kanske är så man måste tänka :-)

Anonym sa...

Hoppas dom kryar på sig snart, hälsa =)

sv: hah det har blivit en liten vana (okej, sen igår) X) Men då har du ju något att se fram emot iaf

Anonym sa...

välkommen du sjuka höst men ack så fin !!

Felicia6 sa...

Underbart med julen ju :D Det är så mysigt och varje år längtar jag som en tok till den :) Såg en jättefin snögubbe oxå men dom är rätt dyra så det fick räcka med jultomten :D

Anonym sa...

Svar:Jag är ingen riktig skogsmänniska heller. Men jag gillar att vara ute. Och är det fint väder och man inte har några krav på VAD som ska göras (typ plocka 20 liter lingon, eller vandra en mil i ösregn eller nåt sånt) kan det vara lika mysigt i skogen som på gården/promenadvägen/parken. Bus ÄLSKAR skogen. Han är där mycket själv också - vi har skog precis bakom knuten (och centrum 5 min åt andra hållet). Och när han är så glad och tillfreds i skogen så är det ju liksom ingen uppoffring att vistas där. Hans glädje och lycka smittar ju av sig.
Och när vi vistats i skogen några timmar följde han snällt med mig på en promenad sen, och jag fick kika i några affärer (han fick vänta ute med sina prickar!)

Anonym sa...

Svar: Haha... ja lite måste man väl ge och ta! Lika bra att lära dom kompromissa på en gång!